eh-clara-bild

 

Clara sitter koncentrerat och trycker ner de olika knapparna på Braille maskinen. Hon har så pass nedsatt syn att hon inte kan läsa vanlig skrift och använder sig därför av Braille, blindskrift, för att förbereda det tal som hon ska hålla senare under dagen. Hon är nervös och hakar upp sig på ett ord när hon övar inför de andra ungdomarna, men fortsätter efter att ha blivit uppmuntrad av Josephat, en av de ledare som finns där för att stötta. Clara berättar om de rättigheter och utmaningar hon har i sitt liv. Att höja sin röst om dessa frågor är något som kräver stort mod i ett land där diskrimineringen mot personer med funktionsnedsättningar är utbredd.

 

Vi befinner oss i staden Arusha där de under tre dagar har samlats ungdomar från olika barnråd runtom i regionen. Det är första gången både barnråd för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar såväl som utan funktionsnedsättningar träffas. Konferensen är ett initiativ av en av Erikshjälpens samarbetspartners FPCT i Tanzania, som en del av deras påverkansarbete, med syftet att skapa ett mer inkluderande samhälle.

 

Genom att skapa barnråd har barn och ungdomar fått möjligheten att göra inverkan på myndigheter och göra sina röster hörda. De barnråd för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar började med en klubb i staden Tanga där de kunde mötas och dela med sig av sina erfarenheter och har sedan dess utvecklas. Numera finns det tio barnråd för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar runtom i Tanzania. Det är viktigt att ge barn och ungdomar utrymme att prata för sig själva för att de ska stärkas och utvecklas.

 

Under dagarna märker vi att ungdomarna från de olika barnråden lär känna varandra och att det skapas en samhörighet. Josephat, en av ledarna berättar också för oss att han märker en skillnad i attityd ungdomarna emellan. I början, säger han, pratade ungdomarna med och utan funktionsnedsättningar inte samma språk, de verkade inte förstå varandra, men så här i efterhand har de lärt av varandra och talar tillsammans med samma språk. Han poängterar också vikten av att de tillsammans står upp för barn och ungdomar med funktionsnedsättningars rättigheter, för det är det ett inkluderande samhälle handlar om.

 

Konferensen är inne på sin sista dag och medlemmarna i barnråden har samlats på torget i Arusha för att tala om sina rättigheter. Mötet på torget inleds med de ord som satt sin prägel på konferensen; ”Jumuishi? Kila moja! Kila wakati och Kila mahali!”, vilket betyder inkludering för varje person, varje tid och varje tillstånd. Mikrofonen skickas runt bland de olika medlemmarna i barnråden, människor runt omkring stannar på torget och lyssnar uppmärksamt. Det är dags för Clara att tala, hon står rak i ryggen och pratar högt och tydligt, det märks att hon tycker det är viktigt att få berätta om sina erfarenheter, utmaningar och rättigheter. Efter Claras tal avslutar koordinatorn för konferensen med att utropa ”Watoto wenye walemawu, wanaweza au hawawezi?” Barn som har funktionsnedsättningar, kan de eller kan de inte? varav alla i publiken utropar ”Wanaweza!” De kan!

 

Av: Isabelle Walenius och Victoria Brännmark praktikanter i Tanzania

Praktikanter

Erikshjälpens praktikanter beskriver sina resor och erfarenheter från olika delar av världen.

Latest posts by Praktikanter (see all)