Frankrikes president Emmanuel Macron möter studenter i Ouagadougou.
Foto: Shutterstock.com

28 november 2017. Frankrikes president Emmanuel Macron står framför 800 studenter i amfiteatern på universitetet i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. Efter ett långt och ovanligt avslappnat tal låter han studenterna ställa frågor, ”helt utan filter”.

Under det nästan tre timmar långa mötet med studenterna i Ouagadougou slår Macron bland annat fast att det inte längre finns någon fransk politik i Afrika och att det framför allt är Burkina Fasos ledare som ska lösa de utmaningar som studenter och andra unga i landet brottas med. 40-årigen Macron gör också en poäng av att han själv tillhör samma generation som studenterna i amfiteatern, som för att skaka av sig Frankrikes koloniala förflutna och visa att han står för något nytt.

Tomma ord utan handling? Ett PR-trick? Inget annat än fransk storvulen symbolpolitik? Eller en reell vilja från Frankrikes president att en gång för alla öppna ett nytt kapitel i den så komplicerade relationen mellan Frankrike och de forna kolonierna i Västafrika? Kanske till och med en senkommen, nästan desperat handling för att rädda Frankrikes och EU:s chanser att få vara med och dela på kakan när Afrikas ekonomier växer så det knakar? I bakgrunden finns vetskapen om att EU för länge sedan är omsprunget av Kina som sedan decennier förstått att Afrikas unga i allt högre utsträckning kopplar upp sig och skapar samma konsumtionsmönster som unga i andra delar av världen.

Macron vet självklart att Afrikas andel av världens totala arbetsföra befolkning inom sisådär 70 år kommer att ha ökat från dagens 10 procent till mer än 40 procent. Medan samma grupp i Europa och Västvärlden kommer att ha krympt avsevärt. Macron har såklart också full koll på att Afrika står inför en så kallad ungdomspuckel – en situation som i princip bara inträffar en gång i ett lands eller en världsdels historia. Denna ”youth bulge” uppstår när alla de som fötts i ett land med höga födelsetal blir unga vuxna, samtidigt som antalet barn per kvinna snabbt minskar. Den nya generationen som väljer att skaffa färre barn får både mer tid och resurser till att utbilda sig och höja sin levnadsstandard. Detta ger ofta en stark ekonomisk boom som kan lyfta ett helt land eller en region ur fattigdom, precis som skett i stora delar av Asien. Nu står Afrika demografiskt inför samma historiska möjlighet. Allt detta har naturligtvis Emmanuel Macron pejl på.

Men varför valde Macron att träffa studenter just i Burkina Faso? Franska presidenter brukar av hävd snarare välja Dakar eller Abidjan för den här typen av viktiga framträdanden i Afrika. Förklaringen ligger i den positiva politiska utveckling som Burkina Faso genomgått de senaste åren, efter att folket inom loppet av drygt ett år på fredlig väg lyckades avsätta en odemokratisk president efter 27 år vid makten, avvärja en statskupp och genomföra demokratiska val. En mycket stor andel av alla de som demonstrerade på gatorna i Burkina Fasos större städer var just de unga. Inte undra på att Macron ville träffa dem.

Om det finns hopp om förändring och tilltro till de politiska ledarna tenderar unga att vilja stanna och bygga upp sina egna hemländer.
Foto: Sofia Denzler

Men Macron vet också att det krävs ett antal förutsättningar för att en stor ungdomsgeneration faktiskt ska kunna lyfta ett land som Burkina Faso ur fattigdom. Bristen på arbetstillfällen för Afrikas unga är en högriskfaktor som tvingar unga att migrera och som skapar grogrund för rekrytering till terrorgrupper. Om det däremot finns hopp om förändring och tilltro till de politiska ledarna tenderar unga att vilja stanna och bygga upp sina egna hemländer. Både migration och extremism motverkas därför genom en positiv politisk utveckling med ökad frihet. Experterna, som Emmanuel Macron naturligtvis har lyssnat på, brukar tala om det val som de unga i många länder inte minst i Afrika står inför i dag: ”voice or exit”. Om inte politisk frihet finns och därmed hoppet att kunna påverka situationen, inkluderat tillgången på arbete, på demokratisk väg väljer många unga istället att ta den livsfarliga vägen genom öknen och över Medelhavet. Detta är Afrikas och vår tids stora ödesfråga. Lösningen börjar med de unga. Detta vet Emmanuel Macron. Detta vet också alla vi som arbetar för att barn och unga ska få sina rättigheter uppfyllda till utbildning, hälsa, trygghet och att fritt få uttrycka sina åsikter, ”utan filter”.

Ida Konaté Svensson

Ida Konaté Svensson

Programkoordinator Västafrika at Erikshjälpen
Arbetar som koordinator för Erikshjälpens program i Västafrika. Står med ena foten djupt rotad i den småländska myllan och den andra i Mali där hon har bott och arbetat i 3,5 år. Saknar bara längdskidorna när hon är i Afrika. Specialitet: Lära sig ovärderliga vardagsfraser på diverse afrikanska språk.
Ida Konaté Svensson

Latest posts by Ida Konaté Svensson (see all)