Sommaren startade med en vecka i tält på scoutläger. Det blev en fantastisk vecka. Gemenskap och roliga aktiviteter. När vinden ökade till över tjugo meter per sekund så fick en närbelägen byggmarknad förse oss med lite kraftigare grejer för att allt inte skulle blåsa bort. Det ena tältet visade sig vara dåligt impregnerat och det läckte in vatten när det ösregnade. Då drog vi fram en extra presenning och fixade till det.

Vi hade planerat lägret. Vi hade bra utrustning och vi visste hur man gör. Det som, trots all planering, saknades åkte vi iväg och köpte. Men efter en vecka är det ändå skönt att packa ihop och åka hem. Det blir lagom. Rinnande vatten och ström i uttagen är praktiskt.

Och det är här jag börjar tänka. Det är inte alla som kan välja att åka hem. För det finns inget kvar hemma. Jag tänker på de familjer som fått lämna sina byar för att torkan har gjort det omöjligt att leva kvar. Vilken utrustning kunde de ta med sig? Och om hela familjens inkomst är borta är det svårt att åka och köpa det som fattas. Vågar de släppa ut barnen att leka med okända människor i tälten runt om?

För mig är en vecka i tältläger något jag tycker om. Mina grannar tycker det verkar hemskt jobbigt. I de tältläger som växer upp i spår av krig och torka finns människor som trots problemen hittar vägar att klara sig. Utan planering och utan pengar. För andra är tanken på att ens tillfälligt behöva bo i tält ytterligare en av de jobbiga bitarna med att vara på flykt. Och de flyktingläger som vuxit fram är inte tänkta att stängas efter en månad. De som bor där har dessutom inte valt att tälta.

Jag tror inte jag kan förstå alla problem med att vara på flykt. Men att människor upplever samma situation på olika sätt kan jag ta in och också förstå varför man gör det som krävs för att ta sig från ett tältläger till mer permanenta boenden.

Jag förstår också att jag inte kan lösa problemen. Men jag kan samtidigt göra något för att underlätta för dem som inte valt att tälta.

Andreas Hallman

Andreas Hallman

Informatör Rafiki at Erikshjälpen
Jobbar med att ge barn i Sverige en chans att upptäcka andra barns verklighet. Skriver material som passar i kommunikationsprogrammet Rafiki. Har även en del andra uppdrag men allt går ut på att förstå och komma närmre andra människor. Utbildning är ett yrke och en hobby, aktiviteter med barn upptar även fritiden. Andreas hemliga last är julgranskulor.
Andreas Hallman

Latest posts by Andreas Hallman (see all)