Europa har förändrats åtskilligt på senare år. Alla har vi känt av den skiftade stämningen i Sverige till följd av flyktingkrisen. I radio, på tv, i nyheter och på sociala medier pratas det ihärdigt om landets påstådda begränsningar och problem med invandring.

Det är till denna välfärdsstat, där ovisshet och brist på förtroende kännetecknar asylprocessen, som barn och ungdomar anländer. Dessa barn har upplevt saker som vi knappt kan föreställa oss. Ibland kan vi få en vag aning om vad det kan handla om genom nyheternas rapporteringar.  Men medan vi kan stänga av när obehaget blir för stort kan dessa barn aldrig stänga av sina minnen.

Enligt UNHCR:s årliga rapport mättes i slutet av 2015 den högsta siffran någonsin över människor på flykt i världen. 65,3 miljoner. Barn under 18 år utgör 51 procent av dessa flyktingar1. De är många och barn är särskilt utsatta. De har genomlevt traumatiska upplevelser efter år av krig och månader på flykt. Det finns få säkra flyktvägar och resan är ofta livsfarlig. Risken att utnyttjas av människosmugglare eller utsättas för övergrepp är stor.

Artikel 14 i FN:s allmänna förklaring över de mänskliga rättigheterna framhåller att ”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.” Sverige har förbundit sig att följa dessa rättigheter. Därmed har vi ett ansvar. Därför uppmanar Erikshjälpen Sverige att utforma nya system för säkra och lagliga vägar, samt garantera allas rätt att söka asyl.

Att komma till ett säkert land där krig och död inte är vardag förändrar dessa barns framtidsutsikter. De får vänner, hopp, mening och utbildning. Något som hade varit svårt i en vardag präglad av krig.

Men – och detta är mycket plågsamt – när dessa barn har fått ett sammanhang i ett tryggt land som Sverige kan deras rötter återigen komma att ryckas upp. Detta till följd av regeringens tillämpning av tidsbegränsade uppehållstillstånd. De innebär att människor som får asyl har ett uppehållstillstånd på högst tre år. För barn som närmar sig 18-årsdagen innebär det att även dessa kan få ett utvisningsbeslut. De tvingas leva med rädslan att på nytt hänvisas till ett land där krig är vardag. Dessa barn förlorar hela det nya sammanhang de byggt upp i Sverige. Dessa barn tvingas ofta, mot sin vilja, att flytta till det land som de från första början flydde från. Så ska det inte behöva vara. Därför uppmanar Erikshjälpen Sverige att vidga asylskälen och återinföra permanenta uppehållstillstånd, samt att stoppa utvisningar av ungdomar till osäkra länder.

Dessa mycket omdiskuterade frågor utgjorde tema för Barnrättsdagarna 2017 som ägde rum i Örebro i slutet av april. Erikshjälpen deltog i konferensen båda för att lyssna och för att berätta hur organisationen arbetar med barns rättigheter i Sverige.

Barnrättsdagarna är världens största konferens om barns rättigheter. Över tusen människor deltog. Allt från myndighetspersoner och lärare till idéburna organisationer var på plats. Temat genomsyrade hela konferensen och schemat var minst sagt späckat med seminarier och föreläsningar, panelsamtal och, som sig bör, många fikapauser med tid för mingel vid montrarna.

Många av deltagarna arbetade direkt eller indirekt med nyanlända barn och ungdomar. Det var märkbart att detta tema berörde de närvarande. Kanske inte konstigt att stämningen blev ganska politisk och att många åsikter gällande Sveriges allt strängare migrationspolitik gjorde sig hörda. När Åsa Regnér, Sveriges barn-, äldre- och jämställdhetsminister gick upp på scenen under konferensens andra dag var stämningen laddad.  Det var tydligt att hon var väl medveten om vilka åsikter som fanns samlade i salen. Här fanns gott om opinionsbildare, både individer och organisationer, som tagit ställning i frågan. Det har även Erikshjälpen gjort.

Politik väcker känslor men kan, och det är ju poängen, förändras om vi är tillräckligt många som står upp för vad vi tycker. Det kan ta tid. Lagar och förordningar ändras inte över en dag. Vad kan vi då göra för att påverka, mer än att visa var vi står?

Ibland känns förändringar långt borta. Den nya begränsningslagen* kommer inte att ändras i en handvändning.  Därför, för barnens skull, är det viktigt att vi agerar medan vi väntar på att en långsiktig förändring ska ske.

Vi kan inte alltid få politiker att byta fot men vi kan ALLTID kämpa för att motverka hat och den segregation som växer i vårt samhälle. Vi kan alltid verka för ett kärleksfullt samhälle. Vi kan möta dem som kommit till Sverige med öppna armar och respekt. Tillsammans kan vi riva murar och bryta fördomar. Hatet får inte vinna! Det, om något, är en vinnande politik.

Jan Eliasson citerade i sitt tal på Barnrättsdagarna några välkända ord som borde bli hela världens motto och som får avsluta detta inlägg. ”Ingen kan göra allt – men alla kan göra något!”

Maria Hansson & Klara Laago
Praktikanter på Erikshjälpens programavdelning

1 UNHCR (2016). Global trends: forced displacement in 2015. Geneve: UNHCR.
* Migrationsverket (2016). https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159a08f/1485556166482/Infoblad_begr%C3%A4nsningslagen_sv.pdf

Praktikanter

Erikshjälpens praktikanter beskriver sina resor och erfarenheter från olika delar av världen.

Latest posts by Praktikanter (see all)