”En soldat kastade in ett barn i elden, jag kommer aldrig att glömma skriken”[1]. Så låter ett av flera hjärtskärande citat från de barn och familjer som flytt från Myanmar till Bangladesh. Det är en av flera ögonvittnesskildringar om fruktansvärda övergrepp och våldshandlingar.

Över 700 000 människor av folkgruppen rohingyas är på flykt undan förföljelsen. Hälften av dem är barn – många under fem år.

Nu bor många familjer under bar himmel och fallande monsunregn. Det råder brist på mat, rent vatten och mediciner. Ännu en gång ser  vi att de redan utsatta och fattiga drabbas hårdast och barnen allra mest.

Erikshjälpen har länge haft arbete och insatser i både Myanmar och Bangladesh. Det långsiktiga arbetet fortsätter, nu parallellt med katastrofarbetet för flyktingar. Det är inte den första katastrof vi ser, inte den sista heller. Katastrofer är ständigt aktuella och behoven ser tyvärr inte ut att minska.

Jag minns mötet med en pappa i ett flyktingläger i Libanon för två år sedan. Vi satt på golvet i familjens tält. Pappan hade sonen i sin famn. Vi intervjuade pappan och sonen för Erikshjälpens tidning. I slutet av intervjun frågade jag pappan – Vad drömmer du om för din son? Han svarade på arabiska och tårarna började rinna nedför hans kinder. Han reste sig upp. Gestikulerade med armarna. Pratade med de andra i tältet och gick därifrån, gråtandes, med sin son på armen.

Denne man hade flytt från Syrien. Han hade ingen kontakt med sin fru eller deras andra barn. Det var inget konstigt med hans reaktion men jag ångrade min fråga. Hade jag sagt något dumt? Var jag för okänslig? Det här var en fråga jag hade ställt till fler föräldrar, både i Sverige och i andra länder.

Jag vände mig till vår tolk som förklarade att pappan redan hade svarat:

– Jag gör vad som helst för min son! Jag vill att han ska få gå i skolan. Att han ska få växa upp i trygghet. Jag gör allt för min son.

Det är helt omöjligt för mig att fullt ut sätta mig in i hans situation. Den uppgivenhet jag skulle ha känt. Men trots det djupt tragiska och hemska så blev jag inspirerad. En förälder som håller sitt barn i famnen. Jag kan känna igen orden. Jag gör allt för min son. Jag skulle göra allt för min dotter.

Vi är långt ifrån varandra, pappan i Libanon och jag i Barnarp. Men vi är nära varandra i vår kärlek till våra barn. Och den kärlek vi delar är också det hopp och det ljus jag tar med mig från mörkret i ett av jordens nu alldeles för många flyktingläger.

Klicka här om du vill hjälpa några av dessa familjer genom Erikshjälpens katastroffond.

 

[1] https://www.dn.se/nyheter/varlden/en-soldat-kastade-in-ett-barn-i-elden-jag-kommer-aldrig-att-glomma-skriken/

Victor Egerbo

Victor Egerbo

Insamlingskoordinator at Erikshjälpen
Arbetar med insamling på Erikshjälpen. Hämtar inspiration från gatukonst och hiphop och är grym på att måla graffiti.
Victor Egerbo

Latest posts by Victor Egerbo (see all)