”If mama ain’t happy, ain’t nobody happy.” Detta visdomsord läste jag en gång på en god väns kylskåp. Visst ligger det något i det?

Allt kan flyta på rätt bra hemma, även om det är stökigt, men om mammas tålamod tar slut så eskalerar situationen inte sällan till fullskaligt kaos.

I en by utanför Pandhana träffade jag den nyblivna mamman Yoti med sin endast tio dagar gamla bebis i famnen. Under graviditeten hade Yoti gått regelbundet på mammagrupper som ordnas i byn. Det är statliga hälsoarbetare som har i uppgift att ordna träffarna, men EFICOR:s personal finns på plats och stöttar deras arbete.

Yoti tycker att det har varit bra att gå på mammagrupperna och hon har lärt sig mycket. ”Ni är viktiga för vår by och alla kvinnor som bor här”, säger hon till oss.

Nu efter förlossningen kommer personal att besöka henne i hemmet precis som barnmorskorna gör i Sverige. ”Och om jag undrar över något så kan jag alltid fråga dem”, säger hon vänd till mig.

Man måste satsa på mammorna för att de ska orka. De måste få tillräckligt med mat under graviditet och amning. Få i sig järntillskott som gör att de kan bilda tillräckligt med blod åt både sig och bebisen. Få sätta sig ner emellanåt för att vila från det tunga, aldrig sinande, hushållsarbetet. Erikshjälpen jobbar egentligen främst med barn och deras rättigheter men i det här projektet i Indien är det stort fokus på mammorna. Dels såklart för att det är viktigt att mammorna mår bra, men såklart, men också för att de måste vara starka och friska för att barnen ska få en bra start i livet.

If mama ain’t happy, ain’t no baby happy!

Julia Mägi, praktikant på Erikshjälpens samarbetsorganisation EFICOR i centrala Indien

Praktikanter

Erikshjälpens praktikanter beskriver sina resor och erfarenheter från olika delar av världen.