6 av 10 åldersbedömningar som Migrationsverket gjort bedöms vara undermåliga.  Detta enligt verkets egen utredning som Sveriges Radios Kaliber (5/3 -17) tagit del av.
I samma program erkänner Migrationsverkets chefer att misstag har begåtts och att utvisningsbesluten därmed blivit felaktiga.
Detta är det senaste misstaget i en lång rad problem och felaktigheter som drabbat ensamkommande barn och ungdomar.

Frågan är vem som talar för dessa barn och ungdomars rättigheter, och var gränsen går när ett rättssamhälle måste dra i nödbromsen. Erikshjälpen varnade tidigt för riskerna med Sveriges nya, restriktiva asyllagstiftning, och framför allt hantering av ensamkommande flyktingar från Afghanistan. Tyvärr blev verkligheten ännu mycket värre och framför oss har vi en situation att närmast beteckna som humanitär katastrof i vårt eget land. Det som i många kommuner började som en framgångsrik civil mobilisering har i dag växt till en förtroendekris med alldeles för många förlorare. Det är inte värdigt en rättsstat att försätta barn och ungdomar i en sådan desperat livssituation att självmord eller en flykt under jorden ses som de enda utvägarna.

Erikshjälpen är en växande barnrättsaktör i skärningspunkten mellan samhällets mest utsatta barn och ungdomar, skolor och myndigheter, samt aktiva volontärer i civilsamhället. Vi möter i dag depression, desperation och destruktivitet, vi möter ensamkommande barn och ungdomar som förlorat tro och hopp. De ifrågasätts och skrivs upp i ålder, utan logik och hänsyn transporteras de mellan olika boenden. De berövas vänner, gode män och andra relationer. I allt fler fall blir de angripna och trakasserade.

Ovissheten är outhärdlig, ingen litar längre på någon. Dessutom en förlamande skräck att utvisas till Afghanistan med över 1,2 miljoner internflyktingar, i brist på mat, vatten, hälsovård och skydd. Ungdomar riskerar att rekryteras till armén eller beväpnade oppositionsgrupper, dras in i kriminella gäng eller tigga på gatan för att överleva. Den samstämda bilden av ensamkommande på HVB- och flyktingboenden är att livet på ett eller annat sätt är slut.
En av de ensamkommande ungdomarna som deltar i Erikshjälpens projekt Football for All i Helsingborg uttrycker sin rädsla för att återvända till Afghanistan: ”Jag trodde aldrig jag skulle bli skickad tillbaka till en plats där terrorister dödar oss. Jag kanske blir dödad, liksom de andra i min familj.”

I Aftonbladet (13/2 -17) citerades Jawad från Tjörn som just förts till Migrationsverkets förvar i Märsta: ”Nu har jag inget mer att kämpa för. Ingen kan göra något. Nu funderar jag bara på hur jag ska dö. Jag vill dö i Sverige, för när jag dör i Afghanistan vet ingen vart min kropp tar vägen. Jag blir kastad i något dike var som helst, eller brinner upp. I Sverige blir jag ihågkommen och får iallafall en riktig begravning.”

Det är ett mysterium i vems byrålåda Migrationsverkets rapport har hamnat (Rättsligt ställningstagande angående säkerhetsläget i Afghanistan). Rapporten visade på ett försämrat säkerhetsläge, en starkare talibanrörelse och hur landets alla provinser drabbas. Rapporten i sig är så allvarlig att Sverige borde stoppat utvisningarna samma dag.

Det hade inte behövt bli så här. Inte om regering och Migrationsverket varit mer förutseende, mer lyhörda och mer visionära. Inte sedan andra världskriget har så många frivilliga mobiliserats för att bistå. Ett samlat civilsamhälle står på tå för att hjälpa. Detta är i sig en ovärderlig samhällsvinst. Språkkaféer och läxhjälp blomstrar, liksom föreningsliv i idrottsklubbar och kyrkor.

De ensamkommande barnen och ungdomarna har visat sig vara ambitiösa och studiemotiverade. De som gått vidare till gymnasienivå skaffar sig gärna ett parallellt jobb på ett sjukhem, en butik eller industri. Här finns en del av de resurser som Sverige behöver i framtiden. Också detta en vinst för samhället.

Situationen är nu så akut att ingen längre har ett samlat helhetsansvar. Socialtjänst och barnpsykiatri räcker inte till, beslutsfattare tycks vara handlingsförlamade. Bara tanken på kollektiva massjälvmord, som Barnombudsmannen varnar för, borde få blodet att isa i samhällskroppen.

Vi talar alltså om barn och ungdomar som bär på post-traumatisk stress efter år av krig och månader av flykt. De har just fått vänner, sammanhang, utbildning och framtidshopp. Och så skickas de tillbaka igen, till osäker och farlig framtid. Det går stick i stäv med FN:s barnkonvention som Sveriges regering vill göra till lag.

Hela denna process är så valhänt hanterad, och hade den inte varit direkt livsfarlig för tusentals ungdomar, hade vi kunnat skratta åt eländet. Nu måste vi skämmas och göra om. Med så uppenbara brister växer stödet för ett förslag som kan tyckas vara det enda rimliga. Amnesti för dessa ungdomar.

Sammanfattningsvis hade alla vi olyckskorpar rätt. Regeringen bör riva upp lagen om tillfälliga uppehållstillstånd, återgå till den ordinarie lagstiftningen med permanenta uppehållstillstånd och garantera ensamkommande barns rätt till stöd och vård, till hälsa, trygghet och skydd. Endast så kan vi rakryggat säga att vi står upp för alla Barns rättigheter.

Erikshjälpen är inte ensam i sin kritik. Amnesty, Rädda barnen, Röda korset, Bris, ja alla humanitära bistånds- och rättighetsorganisationer står samlade.  Också nätverket ”Vistårinteut” är aktiva i processen, och har formulerat tre tuffa, men högst rimliga, krav:

  • Först och främst, myndigheterna måste stoppa omflyttningar av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocess. I syfte att förhindra självskador och självmord.
  • För det andra, frys alla utvisningar för ensamkommande barn och unga, utifrån rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet.
  • Det tredje kravet handlar om Amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år. Erikshjälpen menar att detta alternativ bör utredas skyndsamt för att kunna överblicka konsekvenserna.  Med allt vad dessa ungdomar genomlidit, är det amnesti som de förtjänar!
Daniel Grahn

Daniel Grahn

Generalsekreterare at Erikshjälpen
Daniel Grahn

Latest posts by Daniel Grahn (see all)