I dessa mellandagar – då vi önskar varandra en god jul och ett gott nytt år – har begrepp som god, gott och godhet hamnat i fokus. Kanske inte ordens egentliga betydelse, däremot i vilka sammanhang de används, dess motiv och uppsåt.

En del debattörer menar att godheten ofta blir missriktad. De menar att goda människor, som ibland har fått skällsord som Godhetsapostel eller Godhetsknarkare, är naiva eller dumma. Troligen både ock. Några menar dessutom att godhet bara handlar om egoism. De menar att vi antingen är goda för att döva vårt samvete, eller att den gode har en dold agenda av att skaffa sig egna fördelar och sätta andra i sämre ljus.
Detta är provocerande kritik för oss på Erikshjälpen. Och för många andra. Erikshjälpens innersta väsen är godhet och ska vi tala om den riktiga kärnan så handlar det om kärlek! Grundaren Erik Nilsson var en sjuk yngling som i sina brevhuvuden hade tryckt ”I kärlekens tjänst”! För honom var detta inte någon käck slogan, inget uttryck för egoism, det var hans livsmotto så länge han vandrade på denna jord. Den smått overkliga energin han lyckades uppbåda i sin bräckliga kropp kom från hans tro och övertygelse om en god kärleksfull Gud.

Så småningom fick han hjälp av dåtidens mediala superstjärna, Sven Jerring, att bredda perspektivet något och samla ”alla goda krafter” för att uppdraget att hjälpa och uppmuntra sjuka barn och ungdomar.

Kung Carl Gustafs jultal sätter godheten i centrum. Och det är värt att citeras:
Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!
”Ett barn är fött på denna dag.” Så börjar en av våra mest välkända julpsalmer, med text av reformatorn Martin Luther.
Julen är en kristen högtid. Vi firar den till minne av Jesu födelse. Men julens budskap – om frid, glädje och gemenskap – det är universellt och kan omfattas av alla. Oavsett var man kommer ifrån eller vad man tror på. Det gäller också den uppmaning som Bibeln riktar till oss: Bär varandras bördor! Tröttna inte på att göra gott. Jag vet att ni är många i vårt land som ägnar mycket tid och kraft åt just det här: att bära andras bördor. Att hjälpa efter bästa förmåga.
Talet i sin helhet finns här.

Carl Gustaf hade gillat Erikshjälpens second hand-butiker dit hundratals volontärer kommer för att göra gott varje vecka! De tvättar kläder och lagar klockor, bakar kanelbullar och bär soffor. De gör sannerligen gott. Kungen hade också gillat våra anställda medarbetare i Sverige och ute i världen, för att inte tala om våra fantastiska partners som varje dag ger sig hän för att bära andras bördor.

Under 2017 har jag personligen haft förmånen att besöka några av våra internationella partners i Kenya, Indien och Vitryssland. I Kenya mötte vi torkans härjningar där barn inte får mat för att orka med skolan. I Indien har det varit svåra översvämningar, där vi jobbar med utsatta barn i slumområden och på soptippar. I Vitryssland var problemen annorlunda, där vill samhället gömma och glömma de barn som hamnat på institutioner. Erikshjälpens partner ger ett ovärderligt stöd för att lyfta deras rättigheter och möjligheter.

Det gemensamma för dessa upplevelser är en insikt. Jag vet att nöden är stor, att barn far illa och att världen är djupt orättvis. Det är lika smärtsamt varje gång jag möter en mamma som med sina tomma händer förklarar att hon inte har någon mat till barnen. Detta vet jag, och det är förfärligt. Men insikten handlar om något annat – att det finns så mycket gott. Att det finns människor som ger hopp, visar på kärlek, som bär varandras och andras bördor.

De som kallar oss Godhetsknarkare eller Godhetsapostlar tycker sig själva vara realistiska. Vi andra är som sagt naiva och lite dumma. Detta måste vi antagligen leva med. Världens stora kvinnor och män har inte alltid varit realister, inte Moder Teresa, inte Mahatma Gandhi eller Martin Luther King. Få upptäckter och innovativa uppfinningar har sina begynnelse i realism. Snarare handlar det om en naiv tro på förändring och hopp om en ljusare morgondag.

I boken Sagan om Ringen låter författaren JRR Tolkien trädgårdsmästare Sam förklara för vännen Frodo:
”Det är som i de stora berättelserna. De som verkligen betyder något. De är fulla av mörker och fara. Och ibland vill vi inte veta hur de ska sluta. För hur kan ett slut bli lyckligt, när så mycket dåligt händer? Men så till sist måste mörkret ge vika. En ny dag gryr. Och när solen går upp är ljuset ännu mycket starkare.
Dessa berättelser betyder något, även för den som är för liten att egentligen förstå. Men jag förstår verkligen nu. Folk i dessa berättelser har massor av möjligheter att vända tillbaka, men det gör de inte. De fortsätter, eftersom de håller fast vid något!”
Frodo frågar: ”Vad håller vi fast vid, Sam?”
Sam: ”Att det finns något gott i den här världen, herr Frodo. Och det är värt att kämpa för.”

Professor Marie Demkert skriver i sin krönika Känslans och godhetens plats i politisk debatt:
”Godhet är provocerande. Snällhet är provocerande. Empati är provocerande. Med dessa känslor ifrågasätter du den generella principens företräde, den rationella kalkylens oavvisliga värde och normen om individens rättighet att tänka på sig själv i första hand.”

Demkert citerar även den amerikanske filosofen Martha Nussbaum som skrivit mycket om känslornas betydelse för vårt handlande och för våra möjligheter till ett gott liv. Nussbaum menar att känslor inte alls är irrationella, tvärtom. Känslor ger kunskap och förmåga till handling. Känslor pekar på behov och drivkrafter som vi behöver vara medvetna om. Att känna medlidande, sympati eller ömhet för andra människor är kanske den allra bästa grunden för att bygga ett gott samhälle. Ett samhälle som främjar goda handlingar och håller tillbaka onda.

Det är ungefär så jag tolkar också kung Carl Gustafs jultal. I slutet av talet återvänder han till bibelordet om att göra gott och bära varandras bördor:
”Vi människor vill ogärna tränga oss på. Vi vill inte ligga andra till last. Det kan kräva mod, både att erbjuda hjälp och att ta emot den. Min önskan för året som kommer är att vi alla ska finna detta mod. Att vara inte bara människor, utan också medmänniskor.”

Med dessa kungliga ord vill vi på Erikshjälpen tacka för 2017. Det har varit ett viktigt år för vår verksamhet och för alla dem vi kunnat hjälpa. Vi är djupt tacksamma till gåvogivare och partners som visar oss förtroende. Och vi vill lova att vi ska göra allt vi kan för att också 2018 ska få bli ett viktigt år. Man må kalla oss godhetsapostlar och godhetsknarkare, naiva, ja till och med dumma. Vårt uppdrag i Erikshjälpen är att stå i kärlekens tjänst för barn och unga. Vi fortsätter att göra gott, och vi fortsätter att bära varandras bördor!

Och därmed, kära vänner, vill vi på Erikshjälpen önska er alla ett riktigt gott nytt 2018!

 

Illustration: Annefrid Sjöman
Daniel Grahn

Daniel Grahn

Generalsekreterare at Erikshjälpen
Daniel Grahn

Latest posts by Daniel Grahn (see all)