Just nu reser ståuppkomikern Henrik Schyffert genom Sverige med sin nya enmansshow. Överallt är föreställningen ”Var inte rädda” slutsåld. Bakom succén finns en upphovsmakare som är lika självklar som oväntad. Enligt Schyffert är det Jesus Kristus själv:
– Ska man stjäla från någon ska man ju stjäla från de bästa, och Jesus är bra, säger Schyffert i Dagens Nyheter (26/10-16).

I artikeln berättar Schyffert hur han kom på föreställningens röda tråd när han passerade en kyrkvägg med texten: ”Var inte rädda! – Jesus”. Där och då bestämde han sig för att utmana den nya folksjukdomen: Rädslan.

– Alla vinner på att vi är rädda. LCHF-förespråkarna vinner på att halva Sverige är rädda för bröd, kvällstidningarna vinner på att vi är rädda för slukhål som ingen har sett och vägpirater som ingen har mött. Vi har accepterat de här rädslorna som alla vinner på – utom vi, säger han i Dagens Nyheter.

Förra veckan (9/3-16) kunde Sveriges Radio publicera en Sifoundersökning som berättar hur svenskarnas oro ökar.  Över hälften av de tillfrågade är mer rädda nu än de var för ett år sedan.

Största oron finns för kriminalitet, våld och osäkerhet.
Därefter kommer invandring/flyktingfrågan.
På tredje plats klimat/miljö, därefter integration. Skolan kommer på femte plats.

Det finns många som kan analysera denna orosstatistik och den kraftiga ökningen under det senaste året. Media skrämmer upp folk med allt tätare larmrapporter, menar man. Det vi dock vet, på ett personligt plan, är att oron är en tämligen onödig och ineffektiv sysselsättning:
40 % av vår oro gäller sådant som aldrig kommer att hända.
30 % handlar om sådant som redan har inträffat, som vi inte kan göra något åt.
12 % oroar vi oss över kritik från andra, oftast osann.
10 % gäller vår hälsa, en oro som leder till ännu sämre hälsa.
Kvar finns 8 % som är oro för riktiga problem, som vi möter och kan göra något åt.

På Erikshjälpen har vi under ett drygt år förundrats över de svängande attityderna och ett allt mer eroderat värderingssystem. Med oron och rädslan ser vi beslut och handlingar som vi aldrig skulle accepterat för bara några år sedan.

Hösten 2015 stod vi alla på tå för att hjälpa. Vi gjorde det med glädje. Hösten 2016 är det helt annat ljud i skällan. Läs gärna de artiklar som Erikshjälpen och jag fått publicerade på olika håll:
http://www.dagen.se/debatt/sveriges-skamliga-asylpolitik-1.790698
http://www.jp.se/article/kronika-fran-oppna-till-stangda-hjartan/
http://www.aftonbladet.se/debatt/a/zo9J5/sverige-far-inte-svika-de-som-soker-asyl
http://www.bistandsbloggen.se/sverige-borde-stoppat-utvisningarna-samma-dag/

Erikshjälpen har bestämt sig för att i alla svåra avväganden ta barnens parti. Det gör att vår syn på invandring är generös. Vi satsar på integration genom idrott och ungdomsverksamhet. Vi deltar i opinionsbildning för en generösare flyktingpolitik.

Vår erfarenhet är som Schyfferts och Jesus: Vi behöver inte vara rädda. Rädslan är direkt skadlig och leder till att vi isolerar oss själva, och demoniserar andra. Tills nu har modiga ledare och politiker trotsat rädsla, hat och terror. Dessa röster måste fortsätta. Just nu får ingen ge upp kampen för öppna samhällen, generösa värderingar och demokratiska samtal. Att vara ledare är att tro och visionera om framtiden utan att ännu vara där.

Nu bygger allt fler politiker sina allt enklare politiska budskap på den allt större rädslan. Det kan ta en ände med förskräckelse. Hela samhället, det politiska och civila, måste skaka av sig rädslan, och visa på mod. Låt oss ställa oss i ledet intill Henrik Schyffert och Jesus Kristus, och förena oss i den kör som kan vända utvecklingen. Låt oss säga de gamla orden som ekat från änglakören på herdarnas ängar, via palats och parlament, till de utsatta och oroliga: Var inte rädda! Det finns hopp, och det finns en framtid!